FO: Sundottir

En av mina absolut mest välanvända stickade plagg är islandströjan Sundottir, designad av Dianna Walla. Jag hittade mönstret på ravelry i våras, reste 22 mil tur och retur för att köpa garn, lade upp och stickade som i trans åtta dagar i sträck. Sedan dess har jag burit den minst en gång i veckan. För ett tag sen glömde jag tröjan i Stockholm och reagerade ungefär som ett litet barn som sett sin glass bli överkörd av bussen. Övervägde att be pappa vända bilen i Uppsala för att köra tillbaka och hämta tröjan pga DEN ÄR EN SÅ STOR DEL AV MITT LIV men insåg att det var ett hopplöst företag. Istället tvingade jag min stackars syrra att posta den till mig samma dag och jag var olycklig ända tills den var i min famn igen.

Jag vet inte varför jag gillar den här tröjan så mycket. Förmodligen är det en kombination av följande:

  1. Fantastiskt bra passform. Sundottir är insvängd i midjan, har nättare ärmar och är lite kortare än de flesta traditionella lopapeysor. Detta ger ett lite elegantare och mer skräddat intryck. Mindre arbetströja, mer Grace Kelly på skidsemester. I nacken stickas dessutom flera förkortade varv ovanför okmönstret vilket sänker halsringningen där fram en aning. Mycket piffig detalj som jag kommer låna till andra tröjor.
  2. Garnet. Lett-lopi är ljuvligt att sticka med och bära. Lätt och varmt och rivigt. Jag kan utan problem ha det direkt mot huden men vet att många andra tycker det är för stickigt.
  3. Mönstret i oket är så vackert, klassiskt och lättstickat.
  4. FÄRGEN. Bilderna gör den inte rättvisa. Det är en rävsvans-ekorre-kastanjaktig orangerödbrun som glöder och skiftar på ett helt magiskt sätt.

Jag kommer fortsätta slita på Sundottir tills den inte finns kvar mer. Och då kommer jag sticka en till.

sundottirsundottir2

Och ja, jag vet att bildkvaliteten är horribel. Så går det när en inte äger en riktig kamera och tvingar sin sambo att fota en när han redan är försenad till jobbet.

Detaljer, detaljer:
Mönster:
Sundottir av Dianna Walla. Lite dyrare, men det är så otroligt välskrivet och har så snygg layout att det var värt varenda krona.
Garn: Lett-lopi. Jag använde fem nystan av färg 9427 (den verkar inte ha något skojigare namn) och ett nystan vitt.
Stickor: 4 och 4,5 mm.
Projektet på Ravelry: Här.

Annonser

FO: Sigbart 2.0

I våras när min faster fyllde år stickade jag ett par gråvita stjärnmönstrade vantar till henne. Det gjorde lite ont att skiljas från dem – de var klassiska, hade bra passform och var dessutom det första flerfärgsstickade vantpar jag gjort som inte blivit hjälplöst knöliga. Så härom månaden började jag sticka ett par till, till mig. I vitt och gråbrunt, så de skulle matcha min nya vinterkappa. Och sen träffade jag mamma och mindes att hon gillade fasters vantar och hennes kappa har nästan exakt samma färg som min så att… jag kommer inte behålla det här paret heller. Men fina är de.

Sigbart1 sigbart2 sigbart3Mönster: Sigbart av Kamilla Svanlund, från boken Vantar för alla årstider. Köp den om du inte redan har den, superbra bok! Har stickat totalt fem par vantar därifrån (och behållit ett. Vafan).
Garn: Tove från Sandnes. Trevligt garn som inte gör så mycket väsen av sig. Drygt också, har nästan hälften kvar.
Stickor: 2,5 mm.
Modifikationer: Egentligen ska dessa vantar ha en I-corduppläggning men det orkade jag helt enkelt inte med. Stickade fyra varv resår istället.

FO: Winding Way

För att vara relativt små projekt, tar ett par sockor mig oerhört lång tid att sticka. Detta beror främst på att jag inte gärna monogamstickar sockar utan istället brukar låta dem bli bakgrundsstickningar. När jag behöver en paus från ett annat projekt, har mycket att göra och behöver fokusera på något lättsamt en stund, eller är i skolan långa dagar passar sockor utmärkt. Ett varv här och ett varv där gör att jag inte hinner ledsna på småsmå stickor och tunt garn, och sockorna blir längre och längre, om än långsamt. Det sockpar som knölats ner i skolväskor och bakom soffkuddar de senaste månaderna är nu färdigt, och ser ut såhär:

20151008_13313420151008_133121Ganska tjusiga, om ni frågar mig. Mönstret kommer från duktiga designduon Tin Can Knits, och var riktigt roligt att sticka. Spetsmönstret är rätt intuitivt och gick fort att lära sig. Jag gillar också att  baksidan på skaftet är resårstickat ända ner till hälen, det får sockorna att sitta bättre. Garnet valdes i panik fem minuter innan garnaffären skulle stänga, och jag var osäker på färgen till en början. Nu är jag dock ganska förtjust i den (eller så har jag bara vant mig efter två månaders exponering). Tanken var att de här sockorna skulle ges bort, men eh. Vi får se hur det blir med den saken.

Sockfakta:

  • Mönster: Winding Way av Tin Can Knits. Tydligt och välskrivet. Innehåller instruktioner för hur en kan spegelvända mönstret på den ena sockan, något jag uppskattar.
  • Garn: Drops Fabel. Använde som vanligt knappt 1,5 nystan. Måste hitta på något vettigt att göra med sockgarnsrester.
  • Stickor: Kollage Yarns fyrkantiga strumpstickor, 2,5 mm. Jag skrev en recension av dem till höstnumret av Avmaskat som kom ut igår. Rekommenderar köp, inte bara pga. min hard-hitting journalism utan också för att detta nummer innehåller massvis av fina sockmönster. I min takt kommer det ta mig ca 37 år att sticka dem alla.