FO: Aubrietia

Någon som minns inlägget om mina stickplaner för hösten? Det går riktigt bra – den svartvita capen sitter på stickorna (och varven börjar redan bli olidligt långa), sjalen behöver bara blockas och den moderniserade lusekoftan Aubrietia är sedan ett par veckor tillbaka helt färdig. Bilder? Bilder.

20151114_135133

Titta så snyggt! I vardera sida på kroppen finns en bredare blå rand med en rosa rand på varje sida. Dessa fortsätter ända upp till halsen och markerar raglanminskningarna. Älskar såna genomtänkta detaljer.

20151114_135111

Även ökningarna på ärmen är ruggigt snygga – istället för att avbryta lusemönstret blir de här en extra dimension. Jag hoppas det går att se trots den ganska dåliga bilden pga. BLIXT! TUFFT!

20151114_134953

Tröjan i sin helhet tillsammans med en mkt mkt nöjd ägarinna. Den observanta läsaren  kan notera att halsringningen på min tröja ser lite annorlunda ut än på modellen. När jag följde mönstret fick min tröja i princip en polokrage (misstänker att mitt row gauge var lite off) vilket var hiskeligt osmickrande. Jag repade upp därför upp ett tiotal varv och fick en vidare men lägre halsringning vilket jag trivs utmärkt med. Jag förlängde dessutom kroppen på tröjan med fem centimeter för att kunna ha den till byxor också.

Projektinfo:
Mönster:
Aubrietia av Beatrice Perron Dahlen.
Garn: Cascade Eco + i färgerna Navy och Crushed Berry. 1,5 jättehärva blått och lite drygt en halv jättehärva rosa. Mjukt och skönt garn men ganska löst spunnet, vilket gör att det noppar en del. Hoppas att det bara är lösa fibrer som lossnar nu i början och att det inte kommer så mycket mer efter jag tagit bort dem.
Stickor: 5 och 5,5 mm.

FO: Strokkur

Ännu en islandsinspirerad tröja har flugit av stickorna, och jag är oklädsamt nöjd med att välkomna Strokkur in i min tröjlåda:

20151114_13135920151114_131354AWWWW YEAH. Mönstret är något av en Ravelryklassiker, med 547 projekt i skrivande stund. Efter att ha stickat en egen förstår jag varför – mönstret är oklanderligt tydligt och de passformsproblem som många traditionella lopapeysor lider av är listigt åtgärdade.

Bålen formas med midjeminskningar på både fram och bakstycke – inte i sidorna utan i kilar mitt på, vilket gör att de nästan är osynliga. När ärmarna stickas ihop med kroppen görs några raglanminskningar vilket eliminerar det mesta av pösigheten en kan få under ärmarna annars. Förkortade varv stickas både under och över det mönstrade oket vilket sänker halsringningen framtill. Har läst mig till att människor inte ser likadana ut på fram- och baksidan (JAG VET JAG BLEV OCKSÅ CHOCKAD) och detta är ett smart sätt att undvika den där känslan av att konstant bli litelite strypt av sin egen tröja.

20151114_131516 Okmönstret skulle nästan få ett eget inlägg – det är så vackert i all grafisk enkelhet. Minskningarna är snyggt inkorporerade i mönstret och sådant ger mig oerhörd livsglädje. Älskar känslan av att någon har tänkt till. Mmmm. I den här färgen ser det nästan ut som en väldigt maffig halskedja, vilket får mig att känna mig lite som en 1500-talskung typ Henry VII. Eller Rickard Lejonhjärta från Robin Hood.

henryviiirickard lejonhjärtaTotalitära dårar och tecknade kattdjur. Helt rimliga modeförebilder. Eller som en kompis uttryckte det på twitter: ”Vore det väldigt off att kalla dig ”mordelejon”?

Nej. Nej, det tycker jag faktiskt inte.

Projektfakta:

Mönster: Strokkur av Ysolda Teague. Finns på ravelry för några pund.
Garn: Lett-lopi från Istex. Jag använde sju nystan av grundfärgen och ca ett halvt nystan av vardera kontrastfärg.
Stickor: 4 mm.
Projektet på Ravelry: Här.