Lycksökare med oflyt

För drygt ett år sedan beställde jag ett garn- och mönsterpaket från duktiga Moods of Color. Hon stod för garnet, Anna/Playsweetmusic för mönstret, som kallades Fortune Seeker. Fina sockor med picotkant och twisted stitches, i en vacker guldorange färg, skulle bli den perfekta skolstickningen under hösten.

Det visade sig dock att min dator inte kan återge färg överhuvudtaget. Det jag trodde var en djup höstlövsnyans visade sig vara överstrykningspenna. Absolut inte en ful färg, men det var så långt från det jag trodde jag beställt att jag knölade ner garnet i en låda och ägnade mig åt andra projekt i ett år, tills jag kommit över chocken.

När jag väl började sticka hade jag riktigt roligt. Twisted stitches är ett oerhört lättsamt sätt att åstadkomma fläteffekt utan flätsticka, mönstret var logiskt och lätt att följa och garnet hade fina skiftningar som gjorde färgen något mindre skarp. När jag sydde igen tån på andra sockan kände jag mig riktigt nöjd. Och ungefär då började det gå åt skogen.

En picotkant kan göras på två vis, så vitt jag vet: Antingen med en picot-avmaskning, eller genom att sticka en hålrand som sedan viks, sys fast på insidan och bildar små uddar. På dessa sockor var det alternativ 2 som gällde. Jag vek mudden på första sockan dubbel, och sydde mycket noggrant fast den. Klappade mig själv på axeln, mycket belåten med att jag var så prydlig. Och sen skulle jag prova sockan. Den gick inte ens över halva foten.

Jag hade varit alltför noggrann, och inte tänkt på att en söm vid mudden på en socka rimligtvis måste vara lite stretchig. Med mina små, fina, stenhårda stygn hade jag skapat en socka som inte skulle passa på någon mänsklig fot någonsin. Jag svor lite, och började ta upp sömmen igen. Det gick bra tills jag var halvvägs ungefär. Då satt garnändan jag sytt med fast. Jättemycket fast. Så jag plockade fram den lilla vassa saxen för att ha något att peta med. Efter en liten stund kunde jag känna hur något släppte efter. Jag la bort saxen, och när jag tittade på sockan igen såg jag ETT STORT GAPANDE HÅL I TYGET. JAG HADE KLIPPT HÅL I MIN SOCKA. JAG = DET DUMMASTE SPÅNET I JÄMTLAND.

Det var bara att andas djupt, samla sig och försöka rädda vad som räddas kunde. Jag hade med mitt ivriga saxpetande nött av minst två trådar vad jag kunde se, och hålet var för oregelbundet för att maskstygn skulle hjälpa. Det fick bli något mellanting. Och det blev inte särskilt snyggt. Eller som min diplomatiska vän uttryckte saken: ”Tja… man ser ju att här har det hänt nåt”. Mmm. Precis.

Men trots detta TRAUMA, blev sockorna faktiskt riktigt fina när jag fäst picotkanten och blockat dem lite lätt (insidan är ett härke, men jag orkar inte bry mig). Så fina att jag hade dem på mig på självaste julafton. Lagningen hamnade turligt nog på baksidan, så jag ser den aldrig. Men den fungerar ändå som en påminnelse. Om att absolut, absolut inte anfalla min stickning med vassa föremål bara för att jag är otålig.

dsc_0039_medium2

Här ser man de fina mönstrade hälarna. På den vänstra sockan kan man också se lagningen uppe vid kanten. Tack och hej.

Annonser

En reaktion på ”Lycksökare med oflyt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s