På stickorna

Jag har ungefär arton miljoner saker att balansera just nu, de flesta skolrelaterade. Då behövs en riktig njutstickning.

Detta är Breathing Space, designad av Veera Välimäki. En tröja som inledningsvis stickas som en vanlig raglan, men sedan blir det snurrigt – förkortade varv gör att de horisontella ränderna liksom vrider sig runt brösten och fortsätter diagonalt över resten av tröjan. Rolig design och jättebra mönster.

Garnerna är också mycket mycket bra. Det specklade garnet är Twisted Merino i färgen Squashed Grape White från Fru Valborg. Bilden gör det inte rättvisa, men det är vitt med rosa och svarta fläckar och är ljuvligt. Det mörkblå är Malabrigos sockgarn i färgen Cote d’Azur, som jag fick som lön/tack när jag skrev för sticktidningen Avmaskat. Också ett väldigt trevligt garn. Överväger att begära garn i lön från alla framtida arbetsgivare.

(Okej, googlade nyss hur mycket garn en genomsnittlig psykologlön skulle motsvara och fick lägga mig ner lite)

(Det är sjukt mycket)

(337 nystan ungefär)

(337 NYSTAN!!!)

… okej, jag har återhämtat mig någorlunda nu. Sammanfattningsvis: bra mönster, bra garn, bra projekt. Jag kommer förmodligen hitta något sätt att förstöra alltihop men tänker ha roligt så länge det varar.

 

 

……………
337 FUCKING NYSTAN?!?!?

Psykologstudent gick på praktik – du kan aldrig gissa vad som hände sedan

… hon slutade blogga fullständigt, givetvis. Med denna clickbait-inspirerade rubrik hoppas jag kunna locka tillbaka åtminstone några läsare från internetdjupen. Mvh är lömsk.

Jag var alltså på praktik i tre månader, och allt mitt hjärnutrymme togs upp av att lära mig hitta i landstingskorridorer, hantera journalsystem som måste varit kodat av APOR, fundera på om jag borde falla för grupptrycket att köpa ett par birkenstocks samt försöka att inte framstå såhär för klienter:

original

Jag tror jag lyckades hyfsat. Jag köpte iallafall inga birkenstocks. Och jag hade så himla roligt och lärde mig så himla mycket.

Blogg och stickning fick med andra ord stå tillbaka. Under de tre månader jag hade praktik tror jag att jag bara stickade två par vantar, ett par vardera åt mina handledare (jag vet, jag är en dröm). Sedan har jag tre blogglösa månader till att stå till svars för och näe jag vet faktiskt inte vad jag har att säga till mitt försvar där. Men då stickade jag desto mer. Till exempel tröjan som skymtar på bilden nedan, där jag är mycket peppad på en palsternacka:

Mat alltså. Bra grej. Jag har haft den tröjan minst en gång i veckan sedan den blev klar i mitten på februari. Planerar ett betydligt längre inlägg om den framöver men just nu nöjer jag mig med att säga jag älskar dig, tröjan.

Så, vad ville jag med det här inlägget egentligen? Mest bara säga att: tumblr_lgbp7rcxmb1qgbabho1_500

56318754-08ba-4bac-b19a-69e8a1b111ec

Kärlek, cOrDeLiA_faN_91