Så mycket sockgarn, så lite tid

Häromdagen ryckte det lite i sockstickarnerven. Jag behöver fortfarande små projekt som kan fungera distraherande från några riktigt långdragna wips, och bakgrundssockor är ett utmärkt alternativ. Det är sedan gammalt.

Jag var dock osäker på om jag hade något sockgarn på lager, så jag studsade iväg till garnskåpet för att inventera. Mina fynd kan skådas nedan:

IMG_20160819_165233

Hrrm. Det fanns med andra ord lite sockgarn. Jag blev både förfärad och förtjust, men mest det senare. Det var väldigt roligt att gå igenom alla nystan och minnas hur de kom att hamna i min garnstash: Ett nystan köpte jag i Edinburgh, ett annat i London. En härva var det första garnet jag köpte från en indiefärgare, andra har jag köpt på bloppisar eller fått av fina vänner. Det är också stor bredd i märken och färger jämfört med min övriga stash som är mer restriktiv.

Så vad blev det då av denna arkeologiska utgrävning? Ett par sockor är på god väg att bli klara. Mönstret heter Stepaside och är väldigt tjusigt med en spetspanel som mer ser ut som flätor än något annat. Det syns dock inte jättebra på min sockblockare, så när båda strumporna är klara ska jag ta några ordentliga bilder. Garnet är ett nästan-neonrosa från Schoppelwolle.

20160823_192453-1

Sockor i all ära, men jag är tveksam till om jag kommer kunna hantera att sticka sockar av allt detta garn. Har ni mycket sockgarn? Vad gör ni av alltihop?

Annonser

Second verse, same as first

Det har varit lite tyst på bloggen det senaste, mest för att jag haft noll och ingenting att visa upp. Mina nuvarande wips är alla som stickningens motsvarighet till surdegsbröd – oerhört långdraget förarbete men förhoppningsvis blir resultatet något som kan fotograferas i ett shabby chic-kök och få miljoner likes på livsstils-instagram.

*paus för livskris och bearbetning av  världens mest ansträngda metafor*

För nån vecka sedan fick jag dock ett litet bryt och var tvungen att sticka något som inte tog lika lång tid som uppförandet av Stonehenge. Valet föll på babyvästen Ria, designad av Maria Montzka.

13651685_293560024335342_1084178617_n_medium2

Detta projekt tog i princip ingen tid alls från uppläggning till avmaskning. Jag nös och en färdig väst trillade av stickorna, ungefär. Okej, inte riktigt, men det kan omöjligt tagit mer än två avsnitt av The Great British Bakeoff att slutföra denna lilla sockerbit till livstycke.

Garnet är dubbelt Holst Garn Supersoft i färgen Plum, och jag använde stickor 3,5 mm. Tittade inte så noga på stickfasthet etc. men den färdiga västen bör passa en nyföding upp till tre månader kanske. Knapparna är i trä och köpta på Kaki i Åre. Jag cyklade 22 kilometer för att få tag på dem. Hashtag livet på landet.

I hörnet på bilden skymtar för övrigt något jag varit besatt av den senaste tiden: krukväxter i alla dess former. Just detta är ett palettblad. Jag har aldrig haft gröna fingrar, men sedan jag lyckats hålla fyra pelargonier vid liv i tre månader växte (höhöh) mitt självförtroende enormt. Överväger nu att skaffa ett helt hyllsystem enbart för mina sticklingar. Gissar att jag tappar intresset halvvägs in i oktober och får försöka hitta nya föräldrar till 64531 småplantor.

tumblr_ncjc6ucevy1rp0vkjo1_500

Mvh, min självbild just nu

 

l00t

I juni och början av juli var jag i Stockholm ett par omgångar (för en möhippa och ett bröllop – när blev jag så gammal att jag har vänner som går och gifter sig?). Eftersom jag hade lite tid över båda gångerna hann jag också med att besöka ett par garnaffärer och med besked överskrida min garnbudget för detta kvartal.

Makeri 14 är en pytteliten butik i Gamla stan, som på ett magiskt sätt lyckas trycka in massor av garn på ingen yta alls (misstänker en undetectable extension charm. Ni som vet, vet). Det finns även många fina stickböcker och -tidningar, och hela urvalet känns modernt och genomtänkt. Jag plockade på mig en hel del.

20160710_195632-1

Ovan syns två sorters isländskt garn – tjockt, ospunnet plötulopi och det tunna spetsgarnet einband. Plötulopin tänker jag mig ska bli en Rusty cardigan (finns också under namnet Rydraud). Av einband-garnet ska det bli en Lattice, är planen.

På Makeri 14 säljs också Supersoft-garnet (som också finns hos t.ex. Magasin Duett), och jag köpte fyra nystan som redan hunnit bli en kofta (bilder kommer förhoppningsvis snart, ska bara bli frisk från en monsterförkylning först). Jag köpte även två nystan av sockgarnet Socks yeah!, som är på god väg att bli ett par sockar till sambon.

20160710_195846-1

Jag hann också inom garnbutiken Litet nystan, som inte alls är så liten. Mycket stort utbud och många lite lyxigare garner (Madeline Tosh, Malabrigo, Anzula Yarns, m.fl.). Jag köpte en tröjmängd av merinogarnet Yaku 4/16 i en ljust blågrå färg, samt ett mörkgrått nystan. Jag hade först tänkt sticka en Stasis, men hittade sedan Joji Locatellis tröja Nightscape och drabbades av svår beslutsångest. Hjälp mottages gärna i kommentarerna.

20160710_195422-1

 

And I was like: Baby, baby, baby, ooh

violettainsta

Det verkar inte gå att sluta sticka bebiskläder. Små, portabla projekt innebär att jag slipper en hög svettig ull i knät rankas högt under dessa varma sommardagar. Här ovan syns den lilla hjälmmössan Violet från första numret av Making magazine (rekommenderar starkt att bläddra igenom förhandstitten, det är en hjärtslitande vacker publikation). Garnet är en handfärgad bfl/silke-blandning såatteh. Lyxbebis.

Jag har också slutfört två små koftor, båda stickade efter samma mönster – Islay av Gudrun Johnston. Den gröna är gjord av resterna från min egen Islay-kofta, och fick rosenröda, lätt melerade knappar. Den blå med gammelrosa knappar är stickad i dubbelt Magasin Duetts Supersoft jag haft i stashen i flera år. Jag tror färgen heter Robin’s Egg.

Det kanske inte behöver sägas att jag gillar detta mönster (i och med att jag de facto stickat det tre gånger), men oj vad jag gillar detta mönster. Detaljerna vid halsringningen är ljuvliga, och vad jag förstått är v-ringat perfekt på småttingar som ju sällan har så mycket till hals. Skönt att slippa knappar som skaver de små dubbelhakorna, kan jag tänka mig.

Slutligen så har jag ett projekt som är så gulligt att jag nästan vill sätta en sådan där VARNING FÖR SÖTCHOCK-rubrik som clickbait-artiklar med bebisuttrar brukar ha. Jag menar, titta på det här:

DSC_0508 (2)

Detta är sparkbyxan och mössan Daffodil av Anna Nilsson, som även designar under namnet Playsweetmusic. Jag köpte mönster, garn och knappar som ett kit hos Majas manufaktur. Både byxan och mössan stickas sömlöst med många fina detaljer och smarta lösningar – titta bara på axelbanden med i-cordkanter och mössans små öronlappar! Över sparkbyxornas bakstycke stickas även förkortade varv för att göra plats åt en liten blöjrumpa. Ja ni hör ju. VARNING FÖR SÖTCHOCK som sagt. Knapparna Maja valt ut är också hejdlöst gulliga, vsg för närbild.

daffodillknapp

FJÄRILAR! GÖLLIT!

Inget av ovanstående har stickats med någon särskild mottagare i åtanke – släktens minsting har nog redan hunnit bli för stor för dessa plagg. Jag får väl vänta på att ytterligare någon släkting eller bekant reproducerar, och har därför lagt kläderna i en lavendeldoftande låda så länge. Visade lådan för en vän som med ord sa ”vad fint!” men med sin blick sa ”sök hjälp”, så jag antar att detta blogginlägg kan kategoriseras som utlämnande/personligt/hudlöst. DÖM MIG INTE.

/Anonyma Bebisklädstickares grundare

Blockning pågår

Jag har haft intensiva veckor. Jag har hunnit avsluta en kurs i klinisk psykologi och en kurs i motiverande samtal samt en hel hög med projekt som nu blockas på olika ställen i lägenheten. Hela mitt hem doftar av blöt ull.

I vardagsrummet ligger något grönt:

IMG_20160403_123039

Detta är ännu en teststickning för duktiga Linnea. Som vanligt är mönstret briljant. Knapparna är från min LYS Kaki i Åre, där jag köpte garn till den första halsduken jag stickade i vuxen ålder (blekrosa Drops Eskimo. Jag var arton och halsduken var en lite för kort ribbstickad evighetsvariant).

Strax intill ligger något triangulärt som varit på stickorna sedan i januari:

20160403_155836

Och till sist, i sovrummet, vilar detta MONSTER till sjal:

received_10209075904353652

Tack till Maria som kom förbi och tog bilden (som får mig att skratta varje gång jag ser den – något med perspektivet gör att jag ser ut som en minimänniska bredvid VÄRLDENS STÖRSTA SJAL). Jag hoppas innerligt att denna turkosa gigant hinner torka tills ikväll. Annars kan det leda till slitningar i mitt förhållande.

Apropå blockning: finns det något vettigt svenskt ord? Spänna ut fungerar ju om det är en spetssjal en har stickat, men för det mesta handlar ju blockning bara om att tvätta ett plagg och försiktigt forma det tills det ser ut som vaddetnuskavara. Visste ni förresten att engelskans blocking också är en teaterterm? Regissören ”blockar” scenen när hen bestämmer var skådespelare och rekvisita ska placeras, kort sagt ser till att allt är på rätt ställe. Inte helt olikt det stickare gör, med andra ord! Och nej, detta har jag inte upptäckt själv, utan läst i en av Stephanie Pearl-McPhees (Yarn Harlot) böcker. Läs dem, mycket underhållande.

Apropå blockning, del 2: Prata inte om att du ska ha ett ”block-party” runt icke-stickare. Då tror de att du lyssnar på indierock.

Historien om när jag breakade the internetz (eller FO: Belmont)

Under jullovet stickade jag på en grå spetskofta i Magasin Duetts garn supersoft-garn.  Mönstret hette Belmont, designat av Gudrun Johnston. Det var mycket njutbar stickning, när jag gav upp idén om två decimeter vriden resår. Det gick bara inte. Efter fem varv på drygt 200 maskor suckade jag djupt, repade upp och började om med vanlig 2×2-ribbstickning. Efter en liten stund var jag övertygad om att jag faktiskt tyckt att vanlig resår är snyggare hela tiden faktiskt. Hurra för adaptiv preferensbildning! *ler psykologstudent*

Koftan blev klar på några veckor, tvättades och fick fina träknappar. Sedan skulle den färdiga koftan fotas. Jag gjorde som jag brukar – drog på ett snabbt lager rött läppstift, tvingade min sambo ta 200 bilder i varierande vinklar. Sedan förkastade jag alla utom två. Dessa lades upp på min ravelrysida, och en tog sig hela vägen till instagram.

belmont2

Den blev snabbt min mest likeade bild någonsin. Designern postade sedan min andra projektbild på sitt eget instagramkonto (hon bad om lov innan, såklart), och mitt följarantal tredubblades på några timmar. Och jag förstår fortfarande inte riktigt vad som hände.

Jag har alltid varit hemskt obekväm med att fotograferas, jag tycker inte om att se mig själv på bild och min inställning till mitt stickande är närmast äsch, inte är det nåt märkvärdigt. Så att hundratals främlingar uppskattar något jag gjort är surrealistiskt.

belmont1

Jag kan inte riktigt hantera det, som ni märker. Men jag tycker mycket om koftan. Det gick åt lite drygt 2,5 nystan av Supersoft i färgen Pebble, och jag använde 3 mm-stickor. Inga modifikationer bortsätt från den tidigare nämnda, att jag stickade resåren vanlig istället för vriden. Mönstret går att köpa separat på ravelry men jag rekommenderar starkt att införskaffa hela e-boken The Shetland Trader Book 2, jag äger den och den är fantastisk.

Stickambitionerna 2016

Jag brukar inte ha några nyårslöften (känns inte det som något folk höll på med på 90-talet?), men vad gäller stickning brukar jag ändå försöka sätta upp några mål för att undvika att fastna i att sticka samma sorts projekt hela tiden. Som till exempel november och december 2015 då jag stickade fem par vantar. Varav två par exakt likadana. Jag gav bort allihop. Till en frusen bläckfisk.

Förra året hade jag två ganska odetaljerade mål: Jag ville bli bättre på flerfärgsstickning, och sticka fler tröjor. I mina ögon uppfyllde jag dessa mål med råge, och allt liksom kulminerade i koftan Vera.

*Torkar glädjetår*

Detta år tänkte jag ha något mer specifika målsättningar, nämligen dessa:

  1. Sticka fler tröjor/koftor i tunnare garn. Som det är nu använder jag mina tre islandströjor absolut mest av mina hemstickade plagg, och ibland blir det väl varmt. Fairchild av Bristol Ivy är fin, Hitofude av Hiroko Fukatsu likaså. Jag drömmer också om Dianna Wallas Ebba men är osäker på vilken färgkombination jag skulle vilja ha.
  2. Våga sticka plagg som inkluderar sömmar! Jag har kategoriskt undvikit alla mönster som innebär mer sömnad än några maskstygn under vardera ärm, men nu ska det bli ändring. Det kan ju inte vara helt omöjligt? Eller?
  3. Sticka upp garn som legat i stashen i flera år för att jag tyckt att ”det är för fint för att sticka med”. Detta är dålig logik.
  4. Köpa mer lokalt/småskaligt/ekologiskt/indiefärgat garn och mindre från stora företag.
  5. Inte svara ”MEN DET ÄR ETT FEL HÄR” varje gång någon säger ”Har du stickat den?! Vad fin!”
  6. Stickblogga mera. Och inte bara för att få använda den i mina ögon briljanta nya inläggskategorin ”Knitflix and chill”.

Vad är era ambitioner?