Det har varit lite tyst på bloggen det senaste, mest för att jag haft noll och ingenting att visa upp. Mina nuvarande wips är alla som stickningens motsvarighet till surdegsbröd – oerhört långdraget förarbete men förhoppningsvis blir resultatet något som kan fotograferas i ett shabby chic-kök och få miljoner likes på livsstils-instagram.
*paus för livskris och bearbetning av världens mest ansträngda metafor*
För nån vecka sedan fick jag dock ett litet bryt och var tvungen att sticka något som inte tog lika lång tid som uppförandet av Stonehenge. Valet föll på babyvästen Ria, designad av Maria Montzka.
Detta projekt tog i princip ingen tid alls från uppläggning till avmaskning. Jag nös och en färdig väst trillade av stickorna, ungefär. Okej, inte riktigt, men det kan omöjligt tagit mer än två avsnitt av The Great British Bakeoff att slutföra denna lilla sockerbit till livstycke.
Garnet är dubbelt Holst Garn Supersoft i färgen Plum, och jag använde stickor 3,5 mm. Tittade inte så noga på stickfasthet etc. men den färdiga västen bör passa en nyföding upp till tre månader kanske. Knapparna är i trä och köpta på Kaki i Åre. Jag cyklade 22 kilometer för att få tag på dem. Hashtag livet på landet.
I hörnet på bilden skymtar för övrigt något jag varit besatt av den senaste tiden: krukväxter i alla dess former. Just detta är ett palettblad. Jag har aldrig haft gröna fingrar, men sedan jag lyckats hålla fyra pelargonier vid liv i tre månader växte (höhöh) mitt självförtroende enormt. Överväger nu att skaffa ett helt hyllsystem enbart för mina sticklingar. Gissar att jag tappar intresset halvvägs in i oktober och får försöka hitta nya föräldrar till 64531 småplantor.
Mvh, min självbild just nu
prettoemma 
Haha, ”*paus för livskris och bearbetning av världens mest ansträngda metafor*”, typ det bästa jag läst på länge!